Nurse Jacke is back!

Äntligen!!! Som jag har väntat och hoppats på att Nurse Jackie skulle komma tillbaka. Sista avsnittet slutade dramatiskt med att hennes man och hennes bästa vän konfronterade henne om hennes knarkberoende. Observera att detta är en komedi. Och hittills har det känts som just en sådan men nu när hon fortsätter med sitt knarkande och ljugande så hoppas jag på att serien ska ta ny vändning. Dessvärre är jag rädd för att det inte kommer att bli så utan att vi kommer att få fortsätta se Jackie snorta piller och manipulera sin omgivning. Får se hur länge jag orkar följa eländet.

Jag ser dig

Det jag känner för att göra allra mest är att ge mig ut och springa och lyssna på Kents låt "Jag ser dig". Inte nödvändigtvis samtidigt, även om det så klart vore allra bäst. Jag har en romantiserad bild av löpning, tänker att det ska se ut precis som på film. Huvudpersonen ger sig ut på en snabb löptur för att rensa tankarna och under löpturen verkar det som att alla bitar faller på plats. Så vill jag att det ska fungera för mig också! Dessvärre stämmer inte min verklighet överens med filmen i mitt huvud, inte riktigt. Jag jobbar på det. Nu får jag istället nöja mig med att skruva på stereon på hög volym och lyssna på "Jag ser dig" och föreställa mig hur jag springer.

Besatt av en bok

Jag tänkte att jag skulle börja läsa en till bok av Haruki Murakami, har sedan tidigare läst Sputnik älskling som jag gillade. Har haft Kafka på stranden stående i bokhyllan en längre tid men inte kommit till skott. När jag såg att killen som kollade biljetter på spårvagnen bar på ett ex av boken så tänkte jag att det måste vara ett tecken. Sagt och gjort så började jag läsa idag, en vecka senare och nu är jag fast.

Jag kan inte släppa taget om boken. Jag sugs in i världen som Murakami beskriver och grips av en stark längtan att resa till Japan för att resa till de platser som namnges i boken.