En mörk film med trovärdiga skådespelare

Fy tusan vilken otäck film. Filmer ska beröra, de är en fantastisk känsla att gå ut från en biosalong och känna att man har blivit helt uppslukad av en film. När jag sitter hemma i min tv-soffa och ser Bullhead känner jag dock att det blir för mycket. Det är en välspelad film den känns grå och tung och karaktärerna känns trovärdiga. Det är rått och det är skrämmande. Det blir för mycket och jag väljer att inte se vidare.

Min usla tv-kväll

Efter att ha inlett fredagkvällen med en AW med kollegorna så begav jag mig hemåt för att äta middag och slänga mig i soffan. Helst vill jag göra det med lite bra fredagsunderhållning på TV, dessvärre har inte jag och SVT eller TV4 samma uppfattning om vad som bör visas på TV en tidig fredagkväll. Jag vet inte vad som är mest bekymrade; att TV4 fortfarande tror på ett program som X Factor. Ja, alla är skittrötta på talangjakter och självbelåtna jurymedlemmar som sitter och drygar sig. Eller att de inte begriper att Fångarna på fortet är skittrist, sen må det vara hur kul som helst att deltaga, (fråga Johannes Brost!). Men jag vill inte se det!!!

Skavlan känns så där... Har börjat tröttna på den mysige norrmannen. Doobidoo kan jag inte ens ta i min mun. Jag ställer allt mitt hopp till SVT:s fredagsbio, Stay. Eller min lokala videobutik.

Måttligt kul Your Sister's Sister

Om den här filmen hade visats på TV 4 en söndag kväll, istället för en mer traditionsenlig Wallander- film, hade jag varit mycket nöjd. Nu är läget annorlunda jag har valt att se denna film på bio och därmed är mina förväntningar högre ställda. En romantisk komedi har utlovats och det känns på något sätt både tryggt och trivsamt.

Your Sister's Sister har en trög start, vi förstår att den manlige huvudrollsinnhavaren har förlorat sin bror. Och hans kloka tjejkomips råder honom att åka ut till hennes hus på landet för att få lite tid för sig själv. Detta är ett fenomen som man ofta hör talas om i film men jag kan inte komma på någon i min bekanskapskrets som faktiskt rest ensam till en främmande stuga för att få tid för sig själv, fast det kanske inte hör hit....

Hursomhelst så blir han inte ensam i stugan, i så fall hade ju detta knappast varit en komedi. Av en ren slump råkar även kompisens syster vara där, för att även hon har en kris. Hur stora är oddsen att det skulle inträffa?! Det här dramatiken/komiken börjar.

Omdöme: Okej underhållning för stunden
Bästa sällskapet: tjejkompisarna



 

Grymt bra - det är bara förnamnet!

Jag var på bio i tisdags. Rent generellt ställer jag mig särskilt positiv till biobesök på tisdagar. Tisdag är helt klart en dag som kan behöva lite hjälp på traven och då känns ett biobesök som ett mycket bra alternativ. Jag gick och såg den franska komedin Det är bara förnamnet. Jag hade inga särskilda förväntningar på filmen hade läst att det handlade ett par som avslöjade sitt ofödde barns namn för sina släktingar och att det skapade konflikt, typ. Låter sådär kul.

Filmen var mycket mer än så. Det är en film i ett snabbt tempo med en ofta hetsig dialog som ofta driver med fördomar och stereotyper. Även karaktärerna i filmen är stereotyper, den intellektuelle pretentiösa som alltid bär manchester, vilket ju alla intellektuella gör. Den bankanställde som tjänar mycket pengar som har en dyr bil och är ytlig, den uppoffrande modern etc

Det som kommer ut av det här är en mycket underhållande, bitvis hysterisk film som får en att skratta högt i biosalongen. Precis när man trott sig räkna ut vart det bär hän tar handlingen en ny vändning. Det är ingen typisk feelgood film men attans vad glad man blir av att se något så här underhållande. Filmen är till sitt upplägg inte helt olik Carnage även om jag måste säga att det är frasmännen som drar det längsta strået den här gången.

Passar: den som vill skratta
Kan ses: med kompisar, pojkvän/flickvän eller mamma (innehåller inga pinsamma scener)
Aha upplevelse: fransmän har humor