Dalí och tiden

Jag var på Edsvik konsthall och såg deras utställning med Salvador Dalí. Jag kan inte så mycket om konst som jag skulle vilja men jag tycker om att gå att titta på utställningar för att få nya intryck och se allt märkligt som ställs ut. Ibland blir man inte alls berörd utan undrar mest hur konstnären tänkte och ibland tycker man att det är rent genialt (kanske inte så ofta som man skulle önska) och ibland, oftare än vad man önskar så nickar man plikttroget och säger jo det här är ju bra utan att riktigt kunna bedöma exakt vad det är som gör det så bra. En del konst kanske inte är så bra, eller i alla fall inte vacker i mina ögon, men det betyder ju inte att den inte kan ha ett intressant budskap, annan konst kanske är vacker men inte så mycket mer än så.

Av de bilder som jag sett på Dalí verkar han ha varit excentrisk, fast det kanske alla konstnärer är i viss utsträckning jag tycker också att han ser lekfull ut på bilderna. Många av Dalís konstverk anspelar på tiden. Det är människan som kommit på att man ska mäta tiden som vi gör, i timmar, minuter, dagar och år. Men nu känns det nästan som det är tiden som styr våra liv, det vi är mest intresserade av är att spara tid och att allt ska gå så fort som möjligt. Hur kom det sig att det blev så? Människor som inte är lika styrda av tiden som vi i väst, är de lyckliga? Eller behöver vi denna jakt för känna oss levande?