Dagens stora händelse är inte den brittiska drottningens 60 årsjubileum utan att Stockholm Marathon gick av stapeln. Det är något speciellt med att springa lopp, särskilt ett lopp med så många deltagare som Stockholm Marathon. Jag sprang inte detta år, det året jag sprang var det gassande sol, så långt ifrån de 6 grader, regn och blåst som löparna fick stå ut med idag.
Jag tittade på delar av tv-sändningen samtidigt som jag tränade på gymmet. Jag fick rysningar av att se löparna springa och komma i mål. Jag mindes hur det känns med publiken som står och tittar och hejar, känslan när man kommer in på stadion och vet att det snart är över. Man känner sig som en hjälte, som om man precis har gjort något stort. En magisk känsla som man bara vill ha mer av.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar