Hotell Marigold-brittisk feelgood

Jag känner mig lite luttrad efter en rad besvikelser på bio den senaste tiden. Filmerna har kanske inte varit direkt dåliga men de har heller inte levt upp till mina högt ställda förväntningar, förväntningar som byggs upp när man ser annonsen och antalet puss och klappor som filmen fått. När jag har kommit ut från salongen har jag snarare tänkt "jaha var det så den var". Därför var jag försiktigt optimistisk när jag gick och såg Hotell Marigold.

Filmen handlar om ett gäng äldre britter med Judi Dench i täten som flyttar till Indien av olika anledningar som inte är helt uppenbara från början. De flyttar alla in på hotell Marigold och försöker med varierad framgång anpassa sig till sitt nya liv i Indien. Man fattar tycke för karaktärerna som visserligen är lite av karikatyrer, men man behåller sitt intresse för filmen och vill se hur det. Ska den sura tanten förbli sur? Kommer den grälsjuka tanten fortsätta bråka med sin omgivning

Med en rad namnkunniga skådespelare och ett tema som föll mig i smaken, engelsmän som flyttar till Indien så blev jag inte besviken. Visst tog man en del enkla poäng som att engelsmän älskar sitt te och sina Hobnobs och att ingenting fungerar i Indien. Man driver med fördomar om äldre och hur vi i väst ser på våra gamla, vi vill helst att det ska flytta till ett annat land. Men jag tycker att filmen lyckades förmedla en känsla som gjorde mig glad.