Midsommar i London

Imorgon bär det av till London. Staden som jag både älskar och som jag kan bli oerhört trött på. Jag älskar den för att den vibrerar, allt finns, allt går att göra, allting är möjligt. Jag blir irriterad för att allting tar lång tid och för att jag inte har råd att göra allting som jag skulle vilja göra. Dessutom blir jag ofta överväldigad av min egen litenhet, som blir så påfallande i en så stor stad. För London är stort och det är fullt av människor som är på väg. Och jag rycks med och vill vara en av dem och uppleva allt som de upplever och jag känner kanske för en stund att livet inte räcker till och den känslan får mig att känna mig levande.